Det finns inte mycket att
skriva i den nya världen här i ytterstadsförorten.
Så vi for in till storstan:
Odenplan.
Show på Intiman: Maria Möller.
Imitationer, musik och sång.
Väldigt roligt och bra.

Men EN sorglig sak hände:
Efter pausen när alla skulle in i salongen igen
stod vi i trappan
väntade på myllrande människor som skulle
passera från alla håll
trängas och prata högt.
Jag stod och samlade ihop min balansförmåga.

- Ska du gå eller ska du stå? fräste en vithårig 40-talist -kärring,

bakom min rygg.
Jag sa ingenting.
Jag skulle bara försöka hålla balansen.

Sen hatade jag henne hela andra akten.
Varför har alltid pensionärer mer bråttom än alla andra?


Sen for vi hem
och var tvungna att motvilligt lämna den stora gula lyftkranen där
svävande högt över trafiken.
Sorgset hjärta
längtan
avsked.

Ni vet hur en lördagkväll kan bli?