Kärlek
tror jag det är
när ett brittiskt coverband kommer till Tyrol på Grönan och kör
tre timmar Tribute to Pink Floydlåtar
utan att man får sitta ner

och kvar står man
en varm stark man nära som stöd och skydd mot
vinglande öldrickare i publiken
proppar i öronen
tårar i ögonen

och brorsdottern
intill
den här gången i en trappa
så hon faktiskt SÅG scenen trots sin modesta längd.

Ge den här filmen 14 minuter, det är värt det.



Kärlek.