man väntar
ser sig i spegeln
försöker trycka fram lite gråa hår
krystar ut lite klokhet
visdom
över frukostgröten
Ett liv är långt om man har tur
har man otur blir livet kort och
slutar innan man blir gammal
här på strax-efter-mittenpinnen
balanserar jag som en vinglig 1,5-åring
med hela min tankeverksamhet kidnappad av Privatlivet
omvärderar min självuppfattning
dummare har jag blivit
glömskare
gladare
bättre
Bästa Mostern säger att jag gör poesi.
Så fick jag kippa efter andan
tänka lite
dressa upp bloggistarollen
virar in nyfådda självbilden i förundran
nålar upp den på hjärnbarken
(Men inte är det väl poesi???)