Fredagen 13 maj gick åt till att ha otur med orken och hälsan här.
Soffan fick "rå om mig" ordentligt.
Så kom den strålande lördagen 14 maj och inledde starkt med solsken
och Nyhetsmorgon i TV4 - och gissa vem? TIMBUKTU!
Ny rapp-låt släppt igår. Dödsdansen, heter den. Han heter också Jason och är radiopratare i P3 morgonpasset och han är en favorit i mitt hus.
Man får vara glad en stund då.
Men i övrigt - måste man vara så säker på allt man
tänker, känner, minns, vill, håller på med?
Måste det bli så rätt?
Kan inte 70% rätt vara en bra måttstock, ett bra mål i livet? Eller helst 65%?
Då finns det utrymme för fler chanstagningar,
fler pinsamma men lärorika felbeslut,
spontana alldeles-rättbeslut som slår en med oerhörd häpnad,
fler lyckokast och fler
andra lösningar man aldrig haft en aning om att man ville ha...
förrän efteråt.
Om du tänker på vilka som blivit dina närmaste vänner...
inte var det de 100%-iga valen du gjorde som ledde dig fram till dem?
Det har bara råkat bli helt rätt.
Utan att du vetat det innan.
Eller ens velat det i vissa fall.
RÄtt blir bara rätt ibland, (35% av gångerna).
Exempelvis:
Så när du hittar en männsika som du synkar bra med
och den är helt fel
i ålder
status
kön
form
umgängessfär
yrke
intressen
och
det
ändå
känns
nästan men plågsamt
rätt
så är det inte dags för psykauten för dig,
utan det är en 35%-are. Som kan vara 100% i längden.
(förmodligen har den personen också haft en stroke- vi är ju ett intressant släkte, vi.)
Nu ger jag mig, ni får ha lördagsledigt, (alla 3).
Tentamensfrågor på dagens matematiska inlägg ikommer i morgon. Sikta inte på MVG, tycker jag, VG is Good Enough.
Från er Livscoach - Tant Galant.
han är lik den unge "his Bobness" på bild den där Timbuktu fast litet mer opassande glad