...köpe rutig bakbok som Annannan rekommenderade i kommentar igår.
(Leta själv efter kommentaren och länken under inlägget,
jag kan inte stå till tjänst med allt, heller.)

Gluten är en god tillsats i bröd, tycker jag nog i alla fall.

Men om omgivningen ska fortsätta älska mig måste jag ta fenomenet seriöst.
Glutenintoleranta vill ha bullar som smakar mindre gluten.
Annars får de ont i magarna
och blir tungsinta.

Och annannan: man KAN göra pitepalt glutenfri har jag hört,
dock ej smakat, så jag står fortfarande tvivlande
inför det.

Kvar att utforska alltså.

ÖVRIGT:

Nu har ledigheten nått stadiet: Jag-vill-aldrig-åka-hem!

Ska det alltid behöva gå en månad innan jag har landat ordentligt här i skogen?
Jag som vill njuta från första sekunden?
Vad är det för fel på mig?
Hur skulle det bli om jag hade vanlig semester och inte sommarlov?
Skulle jag vägra vara ledig de fem veckorna för att slippa smärtan
av att börja jobba exakt när jag vant mig vid att vara ledig?

Men det krävdes bullbak för att inse att jag ÄR HÄR
jag ÄR HÄR jag ÄR HÄR. Vill stanna här.

Och det är fel att man ska lämna när det är som roligast.
Det är då man ska bestämma sig för att stanna för alltid.


Bara så ni vet...

#1 - - asa:

min gud, min gud...

#2 - - mAria:

Precis - de samiska färgerna, rött blått gult.