Man kan fastna i det opraktiska
onyttiga och oinspirerande ickegörandet
om man kläms fast mellan helgerna så här
en klämdag på det nya året.

(Tänkte faktsikt skriva det klämmiga nya året
men gjorde inte det, tur nog.)

Snöstormen har bedarrat.
Man är fortfarande lika insnöad som en rest från 1950-talet
borde vara, eller hur?
Både mentalt och rent fysiskt.

Nej, de plogar ingenting ens här runt värsta köpcentrumet i kommunens kärna, på
kommunens absoluta topp.
Hade jag haft en förlamad fot och en rollator
så hade jag inte kunnat röra mig ur fläcken.
VI ska inte ens nämna läget om jag haft
el-moppe eller rullstol.
Nu har jag två helt självgående ben och inget gånghjälpmedel
så jag kan vada genom snön och med möda
nå mataffären och köpa min mjölk.

I det lilla kulturhusets café ska vi träffas idag,
ett gäng strokers
och några koppar kaffe.
Vi ska smida planer
för kommande fredagar.
Annars (utan snön) går vi runt sjön
varje fredag.
Nu blir det något nytt.

Eller inte.