De presumtiva påskkärringar som ska plinga dörr och försöka få godis här i morgon får
nöja sig med pengar, helt enkelt.
Nej, inte hundralappar, då.
Skär som i Skärtorsdag betyder renad, sa prästen.
De tvättade sina fötter, lärjungarna, innan de satte sig vid långbordet och åt Jesu kropp
och blod, ni minns. (Brödet och vinet) Inget fattade de men de gjorde som han sa.
Berättade prästen för 1:a-klassarna före lovet.
Det var i morgon det.
Här i hedniska ytterstadförorten klär barnen ut sig till påskkärringar
och tigger godis till åminnelse av denna sista måltid.
Det är tolkningar som tolkats och till sist blivit andra historier det...
eller kanske den hedniska traditionen bitit sig kvar TROTS kyrkans försök att
göra bibelhistoria till de råa påsksederna.
Vad vet jag?
Nu har jag kramat en liten familj som sen visade sig ha magsjuka idag,
jag åt MIN sista måltid bestående av både det ena goda och det andra
och är nu redo för stora magsjukeanfallet i morgon eller i natt.
Ska aldrig mer tycka om chevre eller öl eller chilihonung eller valnötter i framtiden, har jag tänkt.
Och här kommer lugnet efter stormen
(Se mitt sorgliga inlägg från i morse).
Vi har nu försonats, vännen o jag
köket och jag har accepterat att vi står olika i frågan om arbetsinsatsen i form av målning
förkylningen försvann
kyrkklockorna är tysta.
Här är musiken:
Tack till Annannan.
Tack till P.