Nå, idag ska vi tala om hösttröttheten.
Den är grå, seg, våtkall och långdragen.
Vad gör man?
Kålrotsgryta? Fläskstek?
Dricker varmt te och gömmer sig under filten?

Nej.
det där är ju bara myter;
vi traskar runt som alltid,
hoppar omkring och shoppar i varuhusen, jobbar
och jobbar, får förkylningar, äcklar oss över valutgången.
Skrattar vi någonsin?

När hösttröttheten går över (fast det gör den ju aldrig)
tar julstressen och julångesten vid, man får äta sill, sen kommer baksmällan efter nyår,
bantningen, sluta röka, bli en snällare tant-föresatserna.
Och så kommer vårtröttheten, som är den värsta.
Då blir det skitiga fönster, sol som skiner in i ögonen så man får migrän,
Allt blir för dammigt.

Och, plötsligt, trots att vi aldrig trott det innan, är det sommar,
vi sitter i duggregn på en blöt altan och värmer händerna kring kaffemuggen.
Vi kan andas.
Men först måste vi sova av oss årets tyngd.
Det blir midsommar, man får äntligen äta sill.

Skrattar gör man i kvällssolen.