Kulturkväll i det annars så ödsliga kulturhuset i förorten.
Konstig dansföreställning som aldrig tog slut...inte dans till musik med ordnad koreografi utan alla dansade sitt i en underlig kontaktlös ordning till musik som bara var brottstycken av musik, mest muller eller dunk. Det  var som yogaövningar fast helt osynkade. 
Vi smet en kvart efter att det skulle ha varit slut, gick mitt i, pinsamt när alla såg, men vi orkade inte mera.
Dans är tråkigt om den är modern.
Kulturtanterna gav upp och gock hem.

Bara så ni vet:

det får vara sista kulturupplevelsen någonsin för den här kulturtanten.
Nu orkar jag inte mera.
(Var tvungen att sova hela dagen efter, tänka nedslående tankar och städa hela lägenheten.
En strokeskalle har inte ork till onödigheter.)

#1 - - asa:

enligt min åsikt var det den moderna seden att förstärka och skruva upp volymen så musiken blir ett helvetesskrällande i högtalarna allteftersom kvällen framskrider som fördärvade upplevelsen, - en kulturbegrundare av en äldre sort

#2 - - mAria:

Ljudet, ja, det dödar. Och den kalla nonchalansen mot åskådaren - det var en show för kompisarna och inte för oss förortare, varför tar de hit konst som gjorts för en elit inuti kulureliten? För att vi ska känna oss ännumera OFF än vi är? "Plats! Håll er lugna!" känns det som de skrålar åt oss.