Har ni det ni tjyvtittare?
Nej, förlåt; hur har ni det min fiktiva läsekrets? (Viktoria och Daniel, brudparet i monarkin)
Uppdateringsångest har inte jag men jag kan bli rätt undrande över allt skräp som folk vräker ur sig
i Fejan och i bloggar.
BARA trevligheter fast världen är sprängfull av otrevligheter. HUR kan det komma sig?
Bara för att få känna en microsekund att man faktiskt FINNS.
Ärlig kan man inte vara för chefen kanske läser...
("Jag sitter och har tråkigt på jobbet - det händer ingenting...") Om kungen är ens chef ryker hela kungariket.
Som om man gjorde det. Fanns, alltså.
Vasastan har träd med klumpfot på grenarna.
Vasastan har en köttaffär.Just nu läser jag en bok gjord på en avhandling och DÄR kan man prata om att kräka ur sig en massa ord.
Så fort man studerar och skriver uppsats får man skriva hur tråkigt och dåligt som helst.
Långa meningar, tjocka fumliga omskrivningar, litteraturlistor som innefattar ALLA böcker man någonsin har läst.
Beskrivningar av skeenden som är självklara för alla som jobbar i branschen det faktiskt är fråga om.
Det borde vara förbjudet att skriva böcker när man inte kan skriva.
Den stora svårigheten är att förenkla och göra tydligt och att inte underskatta läsaren.
Människor kan tänka själva har jag hört och behöver inte få allt överredovisat för sig.
Men jag ska läsa klart eländet trots att jag är en selektiv läsare. Energi ska man vara sparsam med. Men chefen har beordrat mig att läsa och jag vill ha kungariket kvar.)