- Sånt ska man använda sin intelligens till, säger du, inte kräva en massa saker.
- Så jag är dum då, tycker du? undrar jag.
- Det sa jag inte. Lat, kanske.
Sen gick jag till spegeln och funderade på vilket intryck jag ger.
En tant bara.
En lat tant bara.
Inget freak. *Drog en lättnadens suck.*
Men mitt liv ska vara kantat av ett amerikanskt filmsoundtrack, kräver jag.
Då blir det mer verkligt och automatiskt förstår man i varje ögonblick vad man förväntas känna.
Med eller utan hjälpmedel i jobbet.
Med lättja eller intelligens.
Det vore det minsta.
Hej från Gnällträsk.