Men idag vet man ju aldrig vad som är ironi och vad som är det det verkligen verkar som.
Väljer att ta det som positiv kritik.
Det gillar vi.

Kritik som är negativ gillar vi inte. Då gråter vi inombords och vill ringa till mamma i himlen.
Hon svarar aldrig.
Men det gör inget - jag vet ju vad hon skulle ha sagt. Hennes skarpa uppbyggande formuleringar ekar
som inom mig runt mot det sköra skalet...

Jasså...är det på DET viset idag?
Ska vi fundera över barndomen eller är det över döden vi ska mumla runt?

Det bor arga myggor utomhus, i radion en proffessionell skateare med sexig intonation i rösten,
Sex Pistol-musik och barndom barndom barndom.

Bardom.

Alla har haft en.
Ingen kan göra om sin.
Det enda man kan göra är att omvärdera hur man själv upplevde den.
Man kan helt enkelt bestämma sig.

Vill du ha en lycklig barndom? Bygg om den så den blev lycklig!
Vill du ha en eländig som du kan luta alla tillkortakommanden mot?
Lätt, gräv raskt fram det olyckliga. Trava på hög, syna och älta.

Fixat.

Nu tänker vi från och m med nu endast på NUET.  

Det är i nuet myggorna bor, aldrig fanns de i min barndom. Inte i er heller, jag satsar en tjuga.

Väder över en älv.

Men inte är det en rolig blogg
.

Det är bara en mumlig gråblogg, tror jag.
#1 - - Moa:

Den är visst rolig. Och uppfriskande. Faktiskt. Detta är en icke-ironisk komplimang.

#2 - - åsa:

Bästa bild nånsin av den där älven!