Spegelkuben, Trädhotellet.
Det gör inget att man måste gå ut i regnet när man vaknar och behöver på dasset.
Det är varmt i luften.
Elden ville inte brinna så lång stund i öppna spisen, den är lynnig värre. Det gör inget, det är ju varmt.
Frukosten varade i tre timmar.
Efter den stora invigningen var det svårt att sova under natten.
Hjärnan skulle sortera intryck och det blev mycket folk och mycket ljud igår.
Är man förberedd så vet man det och tar det som det kommer.
Det är värre om man ska jobba dagen efter.
Nu ska här bara packas resväska och rengöras barnbarn. Hon ska flyga hem idag till Stockholm
och kan inte vara skogsbelupen när hon kommer till civilisationen.
Mamman hennes får inte bli avskräckt.
I dagarna har jag fått uppskattande kommentarer från två människor
och dem går jag och sparar på närmast hjärtat.
En från en av er.
En från en kusin som tycker min stuga är fin för att den ser ut som förr, det var här i överslafen han
vilade middag med vår morbror när morbrorn byggde.
- Jag var fyra år, sa kusinen, vi pratade om gevär...
Förstår ni, vilken lycka? Komplimanger och gevär...