Men nu har det redan slutat och man blev blåst på konfekten.
Dragen vid näsan och tappad bakom en vagn.

Planen var ju att vara klistrad i soffan tittandes på de tre filmerna som ligger här och väntar otåligt.
Slippa gå ut, slippa umgås, slippa laga och måla och räfsa och gräva.

Jag vet inte längre vem som ska bestämma mig för att ge filmerna en allvarlig chans
ändå. Naturen står ju kvar där och väntar i alla fall.
Regnet håller sig krampaktigt fast uppe i gråmolnen.

Vem?