Regnet regnade som rakt in på fönstren som blev som gamla fiskaffärsfönster från när man var barn.
Om ni minns.
Dynor långt inne under taket på altanen blev genomblöta, skor som stod ute blåste bort,
tur tur tur att tallarna stod kvar nedstoppade i marken.
Strömavbrott förstås, man fick läsa under täcket, omväxlande med att kliva upp och
begapa naturkrafterna utanför. Det blev mörkare och mörkare, till slut såg man inte texten, måste sova
i oljudet.
Båten är numera en vattenreservoar.
Det finns en gammal film om att få stroke, "Som ett blixtnedslag" heter den, klart sevärd.
Men de här blixtnedslagen igår var rena underhållningen om man så jämför...
