Det gav näring. Jag är inte sur längre.
Men jag är trött eftersom en vårtermin kom ivägen för det lata livet.
Dessutom ligger det en massa snö på marken och hindrar när jag går igenom skogen om morgnarna.
Störande. DET trodde jag ALDRIG jag skulle tycka om snö!!!
Till och med en gammal dam kan ändra åsikt, då finns det hopp för världen, eller hur?
Jag tänker ofta på alla mina stroke-kompisar som har svårt att ta sig fram nu med käppen eller rolle eller vad det nu är ni har.
Måste vara jobbigt, särskilt här i stan där man inte har ordning på snöröjandet precis.
Ni har väl broddar så ni inte halkar? Det har inte jag, men jag är ju från Norrbotten.