Själv la jag ner timmar på att åka pendel och se teater bara för att kunna ge en recension här:.

DET var jobbigt med tåget.

Två sadistiska dragspelare kom och spelade för högt och för snabbt. De kom sakta närmare och när de ställde sig bakom mitt öra gick jag åt andra hållet och hittade en lugn soffa.

Orkar inte med dragspel.

Det räcker med alla mobilsamtal och alla skrikande småbarn.

Småbarnsfamiljer ska köra bil eller vara hemma.

Särskilt de som har barn som inte går att styra med ett vänligt tilltal utan  som måste skrika sig till det de vill. (På tåget vill de inte vara och det är ju där de faktiskt är).

Teatern var Mefisto på Stadsteatern. Björn Kjellman spelade den samvetslöse medlöparen som gjorde sin karriär och inte riskerade något under Hitlertiden i Tyskland. Det var bara andra som tog risker - själv blev han teaterdirektör.

Bra teater var det, trots att vi numera gärna ser teater med livemusik och snygg scenografi. Lågmält och sansat, man fick känna sig lite smart.

Björn Kjellman var som alltid väldigt bra och det var många som var väldigt bra. Om man tänker genus så fanns det flera bra kvinnliga roller och det är vi inte övergödslade med.

Dessutom kan man fundera över medlöperi och karriär och maktens manipulationer.

Nu ska jag fortsätta sova.

Hej hej, läsekretsen...