Det är snöslask och dimma.
Jag har sportlov.
Sportlovet i Stockholm har ALDRIG snö, så vi känner igen oss.
Vägverket Norr och jag brukar ha telefonsamtal som handlar om att jag vill ha ersättning för att de åsamkat skada
på min stuga i skogen i Norrbotten.
Nu är det 18 månader sen jag skickade mitt fina brev med bilder och förklaringar till dem.
Det har fått ett diarienummer.
Som strokare glömmer jag snabbt vad mannen hette som handlägger ärendet.
Sen får jag ringa den trevliga kvinnan på Diariet i Borlänge som snokar reda på det igen åt mig.
Mannen som handlägger ärendet har uppenbara planeringsproblem och pratar bara om att han har glömt,
inte hunnit,
haft 150 andra ärenden som måste gå före
hela tiden.
Sen ska han leta i högen på skrivbordet efter mitt...
nästa vecka...
alltid nästa vecka.
- Jag råkade titta på ditt ärende i veckan - av misstag - säger han urskuldande i telefon idag när jag äntligen når honom igen.
Han verkar sympatisk.
Våra telefonsamtal slutar varje gång med att jag varken har skällt eller varit irriterad, men att jag känner mig förstående så in i märgen.
Jag inbillar mig att han har 18 månader på sig att handlägga ärenden och fick jätte-jätte-bråttom med sina 150 första ärenden och mitt blev det hundrafemti-första kanske? Mitt fall blir 18 månader gammalt 2 mars, vilket är på tisdag. Då ljuder gonggongen hos vägverket.
Tror ni att det kan vara så?
I så fall får jag miljonerna snart.
Sen ska jag anlägga rulltrappa i backen upp till stora vägen och en vattenrutschkana rakt från altanen ner i vattnet i älven. Kanske bygga en hängbro över vattnet till grannen.
Eller helt enkelt laga stugan och marken.
Här ser man grannarnas väg som rasade för flera år sedan. Det är stora träd som rasat ner och inte små kvistar som ni nog tror. Min tomt har varit deras enda utväg i fyra år sedan dess... Min tomt blev försjunken under tyngden och stugan var så förtvivlad över all trafik som svischade förbi utanför köksfönstret att den satte sig suckande ner i jorden. Dörren gick inte att låsa upp. Den övergav mig.Fördelen med att ha ett lätt förgängligt episodiskt minne är attman lätt glömmer besvärliga saker.