Det började i morse med att hemulen grävde undan snön
från takluckan och väckte mumintrollet som
låg i ide över vintern med de andra.
Mumintrollen som klädde den stora
granen utanför muminhuset med kläder och
muminmammans och Snorkfrökens smycken
har gömt sig undder bordet på verandan och en del har gått in till sig.
Sakta törs vi smådjur
smyga fram och titta över kanterna
i alla skålarna med mat som de ställt i snön i en ring kring granen - för att blidka julen...
...som de var så rädda för.
Högst uppe i granens topp sitter den stora röda sidenrosetten
och ovanför - på den svarta
kalla himlen,
en liten liten gnistrande stjärna.
Och vi skojar småningon och skrattar
och glömmer
att de var så rädda, de där mumintrollen.
De kikar på oss genom fönstren,
sakta börjar de förstå
att julen är trevlig och inte farlig
om man har gåvorna och gemenskapen.
Det har vi smådjur nu.
Pepparkasdjävule och pepparkaksängel.
Nu är det slut på pepparkakeriet här.Skönt, va?
God jul, folks.