Gatan nedanför är täckt av knölig is och ovanpå ett gropigt lager av lös snö.

INGEN kan gå där.

Halkan hotar vid varje steg.

- De borde salta gatan, påstår sonen.

- De borde börja ploga här, hävdar jag. Salta hjälper inte, det blir bara halare nästa morgon.

Detta har vi haft delade meningar om i flera år.

Rollatorpersonerna håller sig hemma, instängda.

Det går inte att komma fram för dem.

Kryckmänniskorna måste ha spjut på kryckan och broddar på skorna.

Jag har ingenting, bara en stor ilska som  får mig att halka värre.

Och några kvarter från kyrkan vi var på konsert i i Vasastan igår

sprängdes en människa och en bil i luften av någon grumlig anledning.

Vi märkte ingenting.

Men det var ganska halt inne i stan också.