Narviktåget är försenat två timmar. Vi steg på i Luleå som tur är, annars hade vi suttit på en bänk i Boden och väntat och väntat och väntat. Nu sitter vi inne i fina sovvagnen och väntar och väntar och väntar.
Mat får man inte.
Restaurangvagnen har inte kommit från Norge ännu. Vi ska kopplas på det tåget, vi.
Fördelen med sovvagn är att man kan sova liggandes när man blir trött.
Man kan stänga dörren.
Man kan släcka lamporna.
"Samtal önskas" står det på en grön knapp som man kan trycka på.
Vi funderar på om man kan be om parsamtal.
Eller bara lite skvaller.
Nu åkte vi faktiskt 60 meter i alla fall, innan första stoppet.
Kanske har vi nu ett norskt lok som drar oss, kanske har vi nu en restaurangvagn, men vi tror norrmännen redan tröstätit upp allting där för att de fått vänta så lång tid på att äntligen få se Boden.
Vi vet inte.
Jag som trodde tåg var en säker och lugn utväg när flyget ville vara så servicefattigt.
Nu tittar jag ut och ser att vi kommit fram till Boden IGEN!
Så välbekant! Har åkt det tåget många gånger. Har kikat in på din blogg under sista veckorna. Fina bilder och kul att du skriver lite också.