Prästen sa att vuxna har stora bekymmer och barn har små bekymmer.

De vuxnas största bekymmer handlar om hur deras barn har det. Detta håller jag med om.
Men att barnens bekymmer är mindre tar jag bestämt asvtånd ifrån.
Man ska inte förminska barnen eller ta ifrån dem deras upplevelser.
Visst, det finns barn som har det bra och lugnt. Men det finns också barn som har det fruktansvärt svårt. Där emellan finns alla schatteringar av bekymmer.  Även bland barn.

Barn är också männikor och barn har också människors känslor.

(här citerade jag ju musiken till TV-serien Fablernas Värld om ni minns: "Djur är också mänskor - djur har också mänskors känslor...")

Särskilt mycket måste man respektera barn och ta dem på allvar just i kyrkan.

Det var bara detta jag ville säga idag.

Ha en glad ny vecka och krama ALLA era bekymmer, särskilt om ni är barn.