Alltså; människan är sådan att hon glömmer? undrade jag.
- Det är bra, sa han, modersmålsläraren i arabiska.
Det var apropå att den serbiska modersmålsläraren hade glömt ett papper i kopiatorn.
- Ja, det är tur att hjärnan kan glömma, sa jag. Tänk om vi vore tvungna att minnas ALLT vi hör och ser och alla människor vi träffar under ett helt liv. Vi skulle bli galna, sa jag.
- Så de som är galna glömmer?
- Nej, men det finns ju människor som inte kan rensa bort saker i hjärnan och de måste ha det jobbigt.
- Man måste kunna glömma tråkiga saker man har varit med om, konstaterade han.
Det är alltså en välsignelse att vi kan glömma.
Men det är också en källa till irritation och besvikelse.
Personer som sätter i system att inte minnas för att slippa ansvar blir jag lätt irriterad på, men numera har jag stor förståelse för att man kan ha minnessvårigheter. Det är många som har det.
Vi är ju människor.