Oh...mycket rörigt och ljudligt och trevligt. Det är första gången jag varit där sedan nio strokeår!
Det gick galant.
Det gällde att stänga av och låta bli att titta på saker och folk och bara foka på det som var viktigt. Mycket träning på det får man i en skola och resultatet visade sig vara gott. Klarar man en mässa så klarar man allt möjligt.
Det fanns mycket läromedel, det mesta av Sitt-och-fyll-i-modellen, men ändå fina och bra tänkta.
Några skolor ställde ut och kassarna var flera kilo tunga av alla kataloger på hemvägen.

Kändisar? Ja, vi såg vår ordförande i facket på en scen. Vad de sa orkade man inte höra för det fanns för mycket ljud från alla olika håll på samma ställe.
Roligaste montern?
Det var väl där man fick ett hjärta av plast med en röd vätska i av www.lararesyrkesetik.se. Det hjärtat ska värma min hand när jag trycker på det. Fint, eller hur? Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund stod för det.

Hemma igen efteråt gick det åt en del tid till sömn förstås, det visste jag ju innan redan.
När vi gick runt bland montrarna förstod jag att det finns folk som reser hit och faktiskt bor nånstans i flera dygn bara för att gå på den där mässan! Det finns många seminarier som är intressanta och mycket program om man lyckas kombinera ihop ett schema som går att följa. Men stanna flera dagar? Inte jag.

Nu är DET gjort.

Mot nästa mål! Vad ska nu bevisas?