Det är förslag på bättre text till kulturhusets vägg.
Titta på tävlingen längre ner här i föregående inlägg.
Vinnaren utses 25 november när denna blogg fyller fyra år.
Några timmars blyg sol drabbade förorten igår. Barnvagnar och hundar drog ut sina ägare i skogen och fiskaremän stod tysta som stenstoder och vevade in sina kast. Jag satt på en bänk och tyckte det såg ut som en älv, började gråta och ramlade nästan i vattnet. Kråkorna kraxade ovanför. Jag längtar alltid efter kaffe i såna lägen, men det var långt till fiket. Borde inköpa en nöd-termos.Det är sex månader och 105 mil kvar till en verklig älvstrand.
Den här helgen har jag gemomlevt två stora trauman:
1. Laga middag åt en person som tydligt deklarerar missnöje.
2. Gå på högljudd 30-årsfest.
Middagen är inget mer att orda om, jag gör inte om det bara. Hädanefter blir det bara middagar till människor som vill min matlagningskonst väl.
Festen däremot var fylld av mingel, glada mingelexperter, ett coverband med låtar från 1979(?) och gruppuppgifter i improvisationsteaterkonst. Det var buffébord med mat och fika, alla skulle röra sig och stoja samtidigt, det säkraste var att sitta i ett hörn bland stillsamma men trevliga vänner.
När dansen kom igång fanns det snurrande discoljus och där gick gränsen.
I min hjärna finns rester av stroke som gör att ljud och ljus och rörelse i för hög omfattning ger sjösjuka.
Ute i natten lade sig det snurriga och jag gick till sonen som jobbade natt i sin hotellbar och pratade om folk som med starka röster som blåser omkull mig.
- Människor med magstöd ingår inte i min vänkrets, det är ett starkt kriterium, sa sonen. Han är en god man.
Men när ska jag bli frisk? Jag vill också kunna mingla.
"Nögutgång - lämna förorten genast!"