Mycket hade hänt!
Alla datorsystem man plötsligt hade börjat använda.
Ett evigt mejlande till varandra fast man ses hela tiden I R L. (In real life)
Anslagstavlorna har reducerats till glada små ikoner i skolans nätverk.
Högsta chefen skriver och skickar månatliga långa historier om hur bra och bättre vi ska bli hela tiden.
Barnen som är sex år springer ut genom ytterdörren och träffas på trappan i små grupper.
- Vi ska ut och röka, svarar de när mormor frågar.
Det är hårda tag mellan barn och vuxna även om barnen är små.
Jämför med amerikanska polisserier när De Goda möter De Onda.
Ungefär den samtalstonen har några av barnen när de inte vill följa de vuxnas planer.
Skillnaden är att de vuxna inte svär och slåss som poliserna gör.
ALLT man någonsin märker av framsteg hos varje elev ska fyllas i små rutor i datorn direkt till huvudmannen.
Då kan man sedan strö ut siffror på procentuell ökning av Kunskaper.
Vi vill ha kunder - dvs - nya elever som vi kan sälja kunskaper till.
Vi vill bli ÄNNU bättre! Visst.
Det är en snabb och märklig utveckling.
Lärare och skolledning sliter hårt.
- Om man slipper gå i skolan får man göra vad man vill och LEVA LIVET! predikar en hård liten 7-åring och hans kamrater lyssnar storögda.
- Barn som irriterar när de är små fortsätter att irritera när de blir stora, fortsätter han.
Mormor säger emot:
- Det FINNS barn som bestämmer sig för att sluta "irritera" och börja jobba bra i skolan, säger hon.
Barn måste kunna känna hopp.
Mormor som upplevt hur det är att bli långsam och behöva mycket tid för tankearbete och inlärning, hon hissnar av farten.