Nä, inte riktigt, då. Men dammen vid fjärde bron väntar på vår tror jag. Skogsstigarna är dödsföraktande slipperhala och snön är stelfrusen i sina buckliga formationer. Man halkar och vinglar fram.De tråkiga gångvägarna nära trafiken i tätorten är bara, sandade och fula. Skorna gråter när de måste gå där.
Vad händer nu då? Jag tog ledig dag. Ska på strokemöte i närmsta stad söderut. Vi ska berätta om självhjälpsgrupper.
Men innan jag åker hinner jag ringa Försäkringskassan! Där har jag faktiskt en HANDLÄGGARE, hör och häpna. Men hon är på tjänsteresa förstås. Men ändå, de byter ju alltid namn de där handläggarna och nu har jag klämt ur dem ett namn!
I morgon ska jag ringa henne och höra om hon ska uppfostra mig med regelverket eller vara mig behjälplig i min trägna strävan efter att återgå i arbete efter en stroke.
Håll tummarna.