Börjar jag längta hem?
Nej inte alls.
Jag har tänkt stanna i skogen så länge skogen och berget står kvar och vattnet rinner förbi.
Här är tiden ett överflöd.
Vaknade med stroke-hjärna som ville se allt i gult i morse. Det blev ganska fult med gult gräs ute och gul himmel. Nu vill hjärnan fortfarande inte riktigt koppla synintrycken utan blandar och slafsar ihop dem till en jobbig kuliss. Det brukar ta några timmar att få det att klarna igen.
Nu är det gula borta men det är jobbigare än vanligt att läsa. Hoppigt i texten. Men man klarar sig rätt bra med att gå på gamla rutiner och bestämma att man ser så det räcker bra ändå.
Hela hjärntröttheten beror väl på överansträngning igår.
Bland annat åt jag två glassar och såg Allsång på Skansen och Morden i Midsommer i grannens tv tills det blev natt.
Och nu skymmer det på natten.
Det var nog lite för få mord i Midsommer igår, brukar det inte vara fler?
Intressant att se eftersom jag faktiskt fattar handlingen numera trots att de är så många i historien och alla har olika namn och ser olika ut.
Det är FRAMSTEG.
Vilken betydelse har det?
Kämpa kämpa - kom igen...(fast det hade varit lite modernare med rosa synfält kanske?)