Jag var på middagsbjudning och överuppförde mig så det blev ruggigt tokigt.
Klämde ut mig lite skämt i stilen som jag är van vid. Men det var en ny konstellation av personer och då införs osynliga normer utan att man kommer överens om det.
Jag vill ju skratta. Jag vill ju inte var allvarlig till tänderna.
Hur blir livet då?
Jag vill inte uttala varje ord grammatiskt riktigt i varje mening.
Jag är van vid att här kan man svamla och ha kul.
Känner mig som Pippi när hon var på kafferep och inte visste hur man skulle uppföra sig bland tanterna. Då när hon fick beordra sig själv att marschera in i huset hos Tommy och Annikas mamma fast hon var för blyg. Det slutade ju med att hon bockade sig rakt ner i tårtan med näsan, om ni minns.
- Men Pippi då! utbrast Tommys och Annikas mamma.
Men ingen kastade ut henne.
"Jag kände mig mer som en fyraårs-pojke som hade ödelagt en fest med ett illa valt skämt" sa Ola Sahlo om framtädandet på Svenska kulturambassaden i USA 2006. Då ambassadören skulle tvingas be om ursäkt. Det var då Ola mellan låtarna skämtade om flygplan som flög fel och refererade till 9-11.
Jag fattar precis hur sånt känns.
Nu ska jag ut o fota regnvädret.
Luleälven i regn.
God natt önskar en som inte passar på middagsbjudningar...
vacker bild!