Huvvaligen, skulle min mamma ha sagt. Det regnade i natt så nu finns is och blask kvar och den fina lilla snön är borta. Himlen är dödsgrå och tänker inte sätta igång någon sol alls på länge ser man.

Det har varit jobbigt att komma igång efter jullovet.
Mycket är igång med omorganisation i skolan ( fast jag har ju bestämt att jag ska trivas)
så folk är virriga och trötta och arga och vissa är oroliga för sina jobb.

Finanskrisen kan bli en anledning till ännu mera uppsägningar.
Ändå ska barnen lära sig läsa till 100% och vi ska samarbeta oss ur kniviga situationer.
Personalbrist vid sjukdom löses med att speciallärarna vikarierar som klasslärare.
Jag gör inte sånt för jag hinner inte med i stora grupper.

Veckorna har varit fyllda med möten och möten tar mycket tid.
Möten med ordning och reda i går bra men ostrukturerade möten blir mig övermäktiga. Det är då bra att kunna spela teater och se ut som om man hänger med.

Så jag behöver ligga i soffa och se film och ha varma filten
och varmvattenflaskan i högsta hugg (tack www.annannan.wordpress.com för tipset i en kommentar sist. ) .
För jag är inte sjuk längre utan bara trött tror jag. Tröttare än vanligt.

Nu går inte hjärnan i ide längre när det blir för mycket
men nästan.
Jag måste akta mig för överbelastning.
Jag tror att vi som haft någon form av hjärnpåverkan
ofta är stresskänsliga och måste vakta våra hjärnor
mot för mycket belastning.
Eller...jag vet det.

Idag fyller barnbarnet 11 år.
Puss puss kram kram! Jag ska få gå på festen med kompisarna, en stor ära.


#1 - - annannan:

Håll till godo - hoppas det värmer. Stora skrivbordsstädningen i flera delar här. Sol och blå himmel efter tio dagar av grått och mer regn varvat med lite mindre regn. Lördagsjobbande Annannan: "och så¨får vi äntligen se lite sol!" Likaledes lördagsjobbande portvakten: "men vi får se hur länge det varar, nog ser jag några gråa moln där borta"



Den som tror att svenskarna är ett ovanligt tungsint folk har inte träffat portugiserna...