På fredagens morgon ringer jag det sedvanliga telefonsamtalet till kansliet och ber om hjälp att meddela saker, kolla saker eller att få någon elevs telefonnummer. De saker jag har glömt som jag inte minns där om natten är jag bara tacksam för.
En livlig glömska är en tillgång i det här läget.
Sen är det helg för mig.
Nu är det andraadvent-helgen och jag ska göra lussekatter åt mitt barnbarn.
Bara värken i kroppen släpper och jag kan få lite krafter - men det blir så alldeles om några timmar. För jag är inte sjuk, bara lite sliten.
Nu är det dags att sondera mobiltelefonbranschen och välja den mobiltelefon som ska bli mitt arbetshjärpmedel under åren som kommer.
Alla tillverkare har nya modeller igång. Mina söner har tappat intresset för nya mobilmodeller så de håller inte koll längre.
Själv vill jag ha en som kan hålla reda på mycket saker, en som kan larma och vara stoppur och tidtagarur och som kan spela musik och talbok och radio. Och kamera ska den ha eftersom den här bloggen blir tråkig utan bilder.
Det bär mig bara emot att kasta mig ut i de unga försäljarnas klor i alla telefonbutikerna.
De är ju så trevliga och alla telefoner är ju så bra, särskilt de dyraste.
Om en stund har vi avslutning på RGRM-gruppen för hösten. Det är Ronnie Gardiners rytmmetodik vi kör. Då man tränar upp hjärnan så det blir snabbare och koordinerar bättre. Dessutom skrattar man för det är kul.
Idag skickar jag vinsten i tävlingen för kulturbärare till Portugal. Det känns globalt och bra.