Ett SMS:
Jag har skrivit kontrakt på lägenheten. Vill du fira med tofuburgare och pommes? Det var från J men jag såg det inte.

Ett telefonsamtal, timmen senare:

- Jag har sålt huset. Nu är jag hemlös. Vill du fira med sushi? Det var K som hållit på ett tag med husförsäljningen.

- Jadå jadå, sa jag och precis innan vi packade upp sushin upptäckte jag sms:et från förut. Och då hade jag hunnit äta champinjoner och tittat på när tofuburgarna slukades av lägenhetsinnehavaren som just skrivit kontrakt.
Det blev sushi till dessert.

Folk som gör avgörande boendeaffärer samlas i mitt kök och bjuder mig på middag som terepi efter anspänningen, eller för att fira.

Jag glufsar idogt i mig och lovar heligt att aldrig flytta och alltid bo kvar i förorten.
NÅGON måste ju fortsätta vara stabil och bo kvar här i världen, tänker jag.
Det måste finnas någonstans att  fira med middagar.

Men med tanke på hur folk donar med sina boenden och flyttar hit och dit - och ibland in hos mig och sedan ut igen - ser jag en lång rad middagar framför mig i framtiden.

Det är fint.

Men det satt tre duvor på balkongen och kuttrade när jag vaknade i morse. Detta borde det finnas en lag emot. Jag stormade ut och schasade.

Är det min nya livsgärning?

Hur gör man för att slippa duvor på balkongen?
Duvorna behöver ett nytt boende och när de skaffar sig det ska jag fira med middag, fast inte bestående av duva, då.


 Nej det är inte en muterad blomkål. Det är hortensia som väller fram här. Visst är den mäktig?