Det har jag. Igår fick jag hysteriskt utbrott och tänkte åka hem till förortens mera hänsynsfulla skrän.
Men då åt de middag eller såg film en stund och det var tyst så hjärnan fick vila upp sig igen.
När man är ljudkänslig som jag efter den där stroken för nio år sen, är det inte lätt att orka med buller. Jag blir illamående och det är lika jobbigt som att ha väldigt ont någonstans.
Och ja ja ja. Jag HAR pratat med föräldrarna och de har lyssnat men inte agerat.
Granne B tycker lika illa om ljudet och han har inte haft en stroke. Sonen J likaså.
Nästa sommar får man försöka planera efter motorgrannarnas semester och ha gäster här när de inte är här och gasar runt på sina maskiner.
Det är ju dessutom gräsklippare, fyrhjulingarna, båtarna och bilarna och röjsågen och säkerligen nya maskiner nästa sommar.
Men då ska jag ha hörselkåpor med musik i.
Definitivt.
Vi får kommunicera med teckenspråk.
Annars är det fint. Vi åt supergoda middagen igår kväll och hade trevligt.
Hej från Gnällträsk.