... jag fick frågan från Susann Jansson om hur jag gör.

Andningen kommer ifrån yoga:
Dra in luft ända ner i djupaste magen och upp till hakan och håll en lång stund.
Andas ut sakta tills allt har tömts ut.
Tänk på att axlarna ska falla neråt och käkarna  ska också slappna av.
Jag brukar räkna ett...två...tre...fyra... medan jag andas in och lika medan jag håller andan full med luft ett...två...tre...fyra...
Sen brukar jag släppa ut luften medan jag räknar lika sakta till fyra igen.
Sist försöka vara tom på luft och räkna till fyra lika länge utan luft.

Gör man det många gånger i rad och flera gånger om dagen blir kroppen lite nervarvad.

Samma andning fungerar som insomningsknep om man har svårt att somna.

Tänka mindre:  När man räknar under andningen hinner man inte tänka på annat än siffrorna.
Jag försöker avvisa stressande eller negativa tankar genom att i tanken ryta åt dem: ut ur mun skalle!
Ibland lyckas det inte, man måste träna mycket.

I en bok (tror det var Kåver/Nilssonne) läste jag att man kan se sig själv som ett  luftigt vardagsrum med många dörrar och öppna fönster.
De objudna tankarna är som gäster som kommer och går. En del stannar inte länge och andra ger sig aldrig av.
Man kan tänka sig att man försiktigt föser ut gästerna (tankarna) lite vänligt genom någon altandörr.
Vissa gäster vill man inte släppa in alls. Då tränar man på att låta bli.

  Först kom Sothansa idag. Traktorn var borta.  Sen var plötsligt Sothönan där! Aldrig har jag sett henne förut.   Så dök en gräsand upp. Höll det på att bli ett triangeldrama?  Men sothönsen höll ihop och honan dök. Gräsanden simmade iväg.

Nice? Yes. I jämförelse med måsar, definitivt nice.
#1 - - Anonym:

Jag behöver helt visst gå kurs hos dig. Idag hade jag ett lugnt och civiliserat telefonsamtal med min osamarbetspartner. Hon övar kanske också. Just nu övar jag på Kent. Jag är från sjuttiotalet men jag har inte umgåtts med dem tidigare.

#2 - - annannan:

Visst är det skönt att vara anonym men det var faktiskt jag som skrev ovanstående också.