Tunnelbanans röda linje stod helt stilla för någon hade hoppat vid centralen.
Mitt tåg var det första som kom när ett tåg äntligen kom, överfyllt till nästan japansk stil.
Jag vågade inte gå in.
Fick vänta en kvart på nästa.
De hysteriskt höga rösterna i högtalarna annonserade kommande tåg och mässade också upprört om att ett tåg nu lämnar Zinkensdamm. Ett annat närmar sig Gamla Stan. Det skallade högt mellan betongen och vi var trötta.
Plötsligt släcktes skyltarna och det blev tyst.
Tåget som körde förbi var Tomt Tåg.
Släckta fönster,
inget stopp,
bara hög fart.
Var det stänk av något där på sidan?
Var det här ett dödsvapen som för en stund sedan släckt ett hopplöst liv?
Ett liv som förlorat hoppet.
Vi var tysta.
Några minuter av begravningsstämning.
Ett nytt tåg kom, man fick plats.
Idag har någon tagit slut.