Alltså är allt Gud och vi alla överallt.
Väldigt praktisk teori.
Yogin har väl alltid rätt.
Jag har ju bestämt mig för att tro på yoga.
Vi gör en rolig (eh?) position som går ut på att man ligger på rygg, drar upp knäna till hakan och stoppar in näsan mellan knäna.
Sjungandes ett långt mantra, en melodislinga, ligger man där alldeles för länge och lurar jaget att man inte tänker lyssna på när det hävdar att man inte orkar längre.
Mitt jag är ganska högljutt och svårt att överrösta.
- SÅHÄR kan du för f-n inte ligga skriker det!
Såhär fast med skallen upp o näsan framåt. Länge.- Man kan inte sjuknga utan att kunna använda diafragman ryter mitt ego.
Jag har ett surt och förändringobenäget ego. Det har jag.