Men inte märkte jag att det handlade om något annat än om en lite dålig text och två skådisar som gjorde sitt bästa av den. Mim-scenen och deras dialog var bäst.
I fiket efter diskuterade publiken med pjäsförfattaren och skådisarna.
Försök att intellektualisera kring "kreativitet och flexibilitet" utan att kunna göra en konstnärlig gestaltning. Prat, prat. prat.
Men det hela har bara hunnit halvvägs ännu. Kanske det slutar som en BRA teaterföreställning. (Om de byter ut texten i manus ganska mycket och börjar fundera på VAD det skulle handla om).
Jag blir så irri på dessa intellektuella som försöker vara duktiga.