De har svårt att förstå tal de hör, de har svårt att uttrycka sig själva och de har svårt att göra sig förstådda om de kommer i gräl med ett annat barn eller om de ska vara med och leka.
Men nu för tiden ska VARJE barn nå målen i skolan till 100%.
Det innebär att de här barnen behöver EXTRA mycket hjälp att tolka information, att förklara muntligen eller i skrift vad de menar och att samspela me klasskamraterna på ett bra sätt.
Men hjälp till detta finns inte.
Förr fanns ju ibland assistenter och andra människor som ute i verksamheten fanns till med lite extra tid för barnen.
Nu ska läraren anpassa sin undervisning och samarbeta med andra i så stor utsträckning att VARJE barn uppnår full läskunnighet, klarar alla ämnena i skolan och dessutom fungerar smärtfritt med de andra barnen.
Alla som har varit i en skola(och det har vi ju alla!) vet att det finns lite svårigheter här.
Alla barn passar inte ihop med alla undervisningsstilar.
Alla barn är inte lika snabba. Alla har inte lika stark startmotor. Alla gör inte färdigt hur lätt som helst.
Alla människor (vuxna och barn) har olika behov av instruktioner och coachning när man lär sig något.
Barn är som vuxna fast yngre, hävdar jag. Se dig om i världen och se skillnaderna på de människor du känner.
Några vuxna har tilldelats afasi i olika former efter stroke. Jag känner flera.
De får hjälpmedel eller assistans för att kunna kommunicera med omvärlden. (Om de har tur.)
Barnen får det inte i min skovärld. De ska nå målen och vi pedagoger ska anstränga oss mer och anpassa undervisningen bättre bara. Vi ska förstärka barnens starka sidor.
Sen ska allt bara hända.
GIssa om lärare är bra på att anpassa sin undervisning efter 25 olika personer?
Nej, du har rätt. Vi är inte det.