Hoppas tekniken kommer att fungera så att det går att rädda över sin blogg till det nya. Annars är väl det här det sista inlägget här?
Dagen ska gå åt till matinköp i dyraste affären i den här kommundelen. För jag orkar inte åka till någon av alla stormarknaderna.Tyvärr är det mycket folk pga påsklov och att många är pensionärer. Jag blir irriterad och stressad och vill bara ryta åt alla att STÅ STILLA och HÅLLA TYST!
Men det gör jag inte.
Fast ibland tackar jag folk som stått bakom mig
för att de inte trängdes och suckade och stod för nära i kassakön.
Jag uppskattar om de låter den jä-a pinnen ligga ett tag
tills jag fått lite utrymme.
De får ju lägga sina varor på bandet snart i alla fall.
Förr var jag en sån som led av att tvingas stå bakom långsamma människor i köer.
Kunde nån på jobbet inte anteckna samtidigt som hon lyssnade och pratade var hon dum, tyckte jag.
Men det sa jag inte.
Om man inte förstod genast vad jag försökte förklara blev jag irriterad.
Och om någon förklarade omständigt och detaljerat för mig blev jag sur.
- Som om jag inte kan tänka själv, mumlade jag inombords.
Men det gjorde jag inte högt.
Folk som glömde saker trodde jag gjorde det avsiktligt för att de inte iddes vara intresserade.
Nu har jag ju ödmjuknat till och har STOR förståelse. STOR.
Tiden får räcka.
Har jag bestämt.
Här en bild av Älven som rinner i mitt hjärta. Har bokat flygbiljetter dit till sommaren.
Ja! tiden får räcka! Och nästa gång det är jag som står i snabbköpskön ska jag tänka att varför i hela fridens namn ska JAG gå och handla när jag inte har tålamodet med mig?