När jag låst upp och klivit in gick laaaaaaaaaaaaaarmet!
Decibel rakt in i skallen!
Ändå hade jag propparna till mobilen i öronen.
Nu har jag viss erfarenhet av larm och vet det där med SLÅ AV, RINGA Larmcentral, lämna KOD.
Men var är grejerna i det här huset?
Fastighetsbolaget ringde jag till.
Kunde inte hjälpa.
Fastighetsbolagets larmtjänst var stängd.
Till slut fick jag tag i chefen och en kollega som guidade fram till rätt rum, rätt hylla, rätt lapp.
De var på kurs allihop.
Och sen fick jag numret till Håkan som hade jour och visste EXAKT hur huset ser ut och hur många meter det är till rätt dörr och hur man gör. Han kunde instruera perfekt. Det fanns en annan ingång som jag inte visste och en kod jag fick lära mig. Kändes som att vara en radiostyrd bil.
Chefen skrev ett sms: - Bra jobbat! Vi ska skärpa oss med rutinerna vid nyanställningar, skrev hon.
Sen jobbade jag. Tyst. Skönt.
Men kaffemaskinen var avstängd. Inget fika. Horror!
Många korridorer är det. Jag såg tvillingarna från The Shining eller cykelpojken runt varje hörn och i mitt rum väntade jag på Jack Nicholsons yxa genom dörren:
- Here´s Johnny!!!
Jag är rätt stresstålig i vassa lägen.
Kollegorna får skratta åt mig och känna sig kapabla. Det ger sammanhållning i personalgruppen. Alltså tillför jag skolan lite utveckling.