Jag har precis sovit mig igenom filmen Charle Wilsons War. Tom Hanks var en fantastisk kongressledamot (USA) som omgav sig med vackra flickor och första timmen pratade gubbarna i olika soffgrupper och kring olika sammanträdesbord om att kriga mot Sovjet i Afganistan för 5 miljoner , hundra miljoner, fem hundra miljoner dollar ...
- Vem är det som sitter på pengarna? var den ständigt återkommande frågan.
Ibland svepte Julia Roberts utklädd till Dolly Parton-liknande rik lobbydam förbi och var slipad.
Sen satsade de mera miljoner dollar i kriget och 38 nya helikoptrar sköts ner. Sista halvtimmen av filmen sköts helikoptrar ner och sanden yrde och ingen blev skadad.
Och slutet blev lyckligt. Charlie Wilson kom på att man kunde bygga en skola i Afganistan åt alla barn med utplånade familjer.
- Nej sa de andra.
Sen fick Charlie (Tom Hanks) Wilson pris för att ha krossat Sovjetunionen.
Jag förstod ingenting utom att manusförfattaren glömt skriva intrig och att de fluffiga skådespelarna gjorde väldigt tråkiga roller och säkert skäms allihop efteråt. Enda mödan nedlagd på själva bilderna var i dokumentärfilmerna med explosioner och sandrök. Om de nu var dokumentära.
Fanns det någon problematisering så gick den rakt förbi mig.
Varför gör de såna där uppfostringsfilmer, amerikanerna? För att vi ska veta hur vi ska tänka?
Se inte den filmen, folk. Se Simpsons.