Sa Peter Kihlgård i teve.
Så nu ska jag sluta skriva ängslg text.
Ibland tittar jag på Magnus Ugglas blogg.
Ibland på Martina Haags.
Söker Henik Schyfferts men hittar inte. De skriver nog inte ängsligt.

Det är bannemej lättare för 30-40-åringar som på nå sätt är i början av livet att vara sturska, vass och kritiska.
För en gammal dammig 50-åring är det svårt.
Man har ödmjuknat till efter lite livserfarenhet, dessutom börjar man bli rädd om sina människor. Fattar nu att de avviker rätt lätt ur ens liv. Det visste jag inte som 30-åring.
Då visste jag allt.
Jag var jävligt bäst på allt.
Och var jag inte det pluggade jag för att bli bra på det jag var jävligt bäst på.

Nu vet jag knappt någonting.

En nyårsföresats är: Bli bättre på att påstå att du är bra på saker. (Jag själv alltså).

Vad ska jag skriva om?

1. Vad vill du, läsekretsen, läsa om?
2. Måste jag ha tävlingar i bloggen? Blir den intressant då?
3. Måste jag vara elak mot folk i bloggen? Blr det roligare då?
4. Måste jag skriva mera om stroke? Helst inte, om jag får välja. Men uppdraget var ju att skriva om livet efter en stroke, vilket jag också gör.

Skriv kommentar och svara. Fyller man inte i nåt namn blir man Anonym. Mejladressen syns inte någonstans.
Ingen ska hata dig, läsekretsen. Jag kan juinte göra det eftersom jag behöver dig, läsekretsen.


Maria

#1 - - Anonym:

Skriv om Errol!!!