Jag tycker vi ska hålla ut och inte ge upp.
Andra aktiviteter pågår: Rytmen är skitkul. Senast hade vi två praktikanter från musikterapiutbildningen i Kalmar med oss. De sprattlade bra. Vi fikar innan och nu delas rytmen upp i en nybörjare- och en gammal van grupp. Jag som gått tre år(?) ska gå i den avancerade. Vi som tränar på korsrörelser!
Aikido finns. de som går där är nöjda med träningen! Man får lära sig ramla och ta sig upp. Viktigt för en person med balansproblem eller svårighet att styra ben och arm. Det ger självförtroende.
e bilder här: www.strokeforbundet.se/stockholmslan
Varmt bad finns anhöriggrupp finns i Södertörnsföreningen.
I morgon träffas några och målar akvarell helt anspråkslöst.
Varför ska vi ge upp? När vi har kommit så här långt?
Vi skulle bara ha lite beredskap för att ta emot de riktigt unga strokepersonerna.