Jag stod i kopieringsrummet när kopiatorn slocknde samtidigt som
något larm gick i larmrummet och branddörrarna drog igen.
Den lille pojken med ADHD var upprörd för att lampknappen i toan
inte fungerade. Rektorn fick ringa på mobilen till fastighetsbolaget
om larmet. Vaktmästaren var på sitt andra halvtidsjobb.
Hela kvarteret var strömlöst.
Jag ville ha kaffe så jag tog bussen hem och hemma hade vi fullt med el.
Det kändes som att åka från kylan till värmen på fem minuter.
Rytmterapin med strokeföreningen var kaotisk eftersom det var avslutning inför julen.
Inget sprattel, bara julsångs-bingo och för mycket kaffe.
Jag vann ett handgjort julkort.
I hotellet var det knökfullt av hundratals musiker från hela landet. De myllrade in med dragspel och väskor och
såg trivsamma ut. VD:n tog betalt för kaffe i receptionen.
- Jag är PRAO, sa han. Jag kan inte priserna...
Receptionisterna var glada och hoppade rakt upp i luften helt synkront och några musiker applåderade uppskattande. Under den äkta barr-granen stod rader av lurviga tomtar och hurrade.
VD:n stoppade i sista stund den ivrige barkocken från att börja jonglera med frukten.
I besvikelsen började han söka sprit med högre alkoholhalt än 50% för att kunna sluka eld i stället. Han hittade ingen.
Jag gick hem. En son är utrikes på turné och det känns sorgligt.
PS: Här borde också städas garderober och sökas beiega tröjor. Men jag har magkatarr Kattvakt borde man vara.
Men i området skjuter någon upp ett grymt fyrverkeri. SMÄLLAR OCH FLASHAR UTANFÖR FÖNSTREN.