Regnbild från Norrbotten. F-n vad jag längtar tillbaka.
Förorten hade årets Kommundag idag. Tvåhundra meter från min balkong. Jag märkte INGENTING.
Artister, företag, föreningar och nasare. Men gick jag dit? Nej. Visste inte.
Jag kokade sönder mandelpotatis; förlåt alla norrlänningar! Och serverade Kallax surströmming som var mild och god. Alldeles GOD. (Fniss. Nu kommer alla som söker på God/Gud hamna här!!!)
Potatisen var ätlig och man fick tårta efter. Snygg frukttårta med gelé. Så fin att den inte fastnade på bild. Sorry.
Vi hann äta upp den.
Samtalsämnena kring bordet var: Hårlöss. Vägglöss. Styvmödrar. Män som beter sig dumt. Präster.
- Ska vi konfirmera oss?
Det blev alltså riktigt livat och vi var inte alls sura när allt var över.
Men jag saknade förstås min mamma. Som inte längre är med oss vid surströmmingen.
Jag tycker att vi ska bekräfta oss lite lagom sådär. Bättre än att operera oss - det kan vi överlämna till kirurgerna, tycker näbbig skåning som skulle vilja bli bjuden på surströmming av en riktig norrlänning en gång. (Jag har nämligen inhyst en surströmmingsmiddag i min lägenhet en gång, och det var en ofördelaktigt balans mellan lukten som satt i långt efter och smaken som var en övergående glädje).