Tvenne unga personer (son + sonens flickvän) kom förbi och hälsade på. De lagade middag och jag handlade glass till dessert.
Annars är det mest vila som gäller. Oerhört tråkigt.
OS skvalpar runt i teven och filmer blir det inga förrän alldeles för sent på kvällarna.
Kineserna vänjer oss sakta vid sin tidszon utan att vi tvekar. Snart har de tagit över allt, inte bara medaljerna, teve-utrymmet och - hjälp - filmerna. De har redan vant oss vid sin Robert Wells.
Snart Allting.
Men det blir skönt att ligga vid sidan av Mao på Himmelska fridens torg och vila ett tag. Det är väl det man gör i Kina? Jag är så trött.
Regn vid en älv från förr i tiden: juli i stugan. Myrorna håller sig undan när det är blött. Fördelen med ständigt hällregn.
Men vilka bra filmer sedan. Jag brukar se den första halvtimmen och sedan får maken berätta resten nästa dag...
I Guardian Weekly var det nyligen två intressanta synpunkter på Kina. En från en utvandrad och återinvandrad kines, om hur mycket bättre det blivit i Kina, och hur synd det var att maktens män inte vågade låta Kina visa sig som det är just nu, och inte bara de överhetsputsade fasaderna. Och att man inte vågade ta tillfället i akt att ta itu med de verkliga problemen; korruption, brist på yttrandefrihet. Och en annan från en amerikanske journalist, senast stationerad i Kina, som menar att så länge man lever under en auktoritär regim som kväser fria tankar kan draken inte bli något annat än en förkvävd ödla. Jag tror det ligger något i båda.
Välkommen tillbaka till Verkligheten, förresten!