Bara bra två dagar med mycket mycket folk, mycket substans och varierande uppgifter. Alldeles för mycket mat och alldeles för lite sömn.
Jag har haft en väldig tur och fick jobba massor med min nya rektor. Vi var fyra och ibland fem från jobbet.
I morgon kommer ögonen inte att vilja se riktigt tydligt och jag kommer att tappa saker.
Arbetskamraterna och chefen märkte när jag blev trött och hjälpte mig mycket. Vi åt tillsammans i en liten matsal en bit ifrån det stora och restaurangpersonalen tyckte att det var OK. Bara för att jag skulle orka hela dagen. Det var vänligt av dem, cheferna, arbetskamraterna.
- Är du inte glad för att du har klarat av det? frågade ena rektorn på vägen hem.
Hur kan de veta? undrade jag. Den här inre tröttheten går ju inte att förklara! Ändå hjälpte de mig.
Det gäller att vara stark och våga ta emot hjälp.