På fredag ska jag försöka gå på konferens om stroke om jag får plats.
Måste få lite mera bekräftelse.
Bekräftelsenarkoman kan man vara hörde jag.
Jobbet idag ick bra men det är tråkigt att behöva vara petnoga med minutrarna och gå hem när det är som bäst.
Ibland bestämmer jag att jag är helt normalfrisk och orkar jobba heltid.
Sen blir jag trött och ser inte så bra och tappar saker och glömmer och tappar balansen...
Okej, jag är väl lite lätt-uttröttad, tänker jag då. Man ska väl respektera det...?
Men vill man?
Nej. Man vill vara duktig....bara duktig...omtyckt...bekräftad...glad...stark...
Kanske får man vänta till nästa liv.
(På min skrivarkurs på 1980-talet lärde jag mig att inte omskriva mig själv som "man" för då skapas distans till läsaren. Fast det är kul att just därför skriva "man". Lite distans blir bra för dig, E, min läsekrets!)