Idag för 7 år sedan fick jag min hjärninfarkt. De åren har det hänt mycket.
Snabb resume´:
År 1: Elände, chock, förlamning, neglekt, olycklig familj. Praktiska problem, trötthet, trötthet, trötthet, humörsvängningar och sorg. Det enda som är automatiskt är att gå i skog eller att diska.
År2: Rehab slut. Hemma ensam i panik om dagarna. Ingen startmotor.
År 3: Fick gå i bildterapigrupp. Målade. EN rutin med mening varje vecka.
År 4: Började på dagrehab. Gick nästan två terminer varav den ena var riktad mot arbetsträning på två nya skolor. Bra stöd från arbetsterapeut och kurator och Strokeföreningen. Domningen i vänstersidan släpper sakta.
Klarar att göra frukost nästan automatiskt!
Tränade upp att jag kunde delta i samtal kring ett bord och hinna höra vad folk sa.
År 5: Arbetstränade på ny arbetsplats. Stödsamtal på vårdcentralen, kognitiv terapi. Började blogg.
Rytmterapi med Strokeföreningen. Tränar hjärnan.
År 6: Arbetade 25% på en skola. Hade roligt. Bra barn att undervisa. Bra kollegor. Men jag var för dyr så jag måste byta skola igen. Lärde mig cykla igen med öronproppar för att klara trafikbullret.
År 7: Arbetar 25%. Trivs och lyckas. Får bra arbetshjärpmedel: minneshjälpmedel, smartphone, talsyntes till datorn. Är för dyr för skolan... trokeföreningen går i konkurs pga bedrägeri. Fortsätter träffa dem jag känner ändå. Vi startar ny förening.
Lär mig sticka efter mönster. Lärde mig räkna maskor igen.
Vill börja jobba mer men arbetsgivaren har inte råd...
Går på rockkonsert i Globen med öronproppar och hörselkåpor. Klarar av det!
Jennifers kofta som jag har stickat.Framåt march mot åttonde året! Håll i er.
fin blomma :D