Bra att du klarar att läsa och skriva i all afall.
Omgivningens förståelse beror dels på hur mycket du själv informerar, dels på deras inlevelseförmåga.
- Så där mycket glömmer jag också...var det dummaste svaret när jag berättade om minnesproblemen.
- Det beror på värmen/ hösten/ snön, alla är vi trötta nu, fick man höra när man var trött.
- Du inbillar dej, skaffa dej bättre självförtroende, var en variant. Vad arg jag blev!
- Det är en depression du har, var en annan.
- Nu har du varit i kris ett år, nu borde det vara över, kommentar från fd god vän som jobbar inom psykiatrin.
Om du har fysiska skador blir det väl lättare för de syns. En domnad kroppshalva syns inte. Ett trasigt arbetsminne och koncentrationssvårigheter syns inte heller.
Omgivningen förväntar sig att man ska le och svara: Nu är jag bra igen! Ska snart jobba heltid!
Därför är det bra med andra människor som haft stroke. De vet ju. Det här går inte att förstå om man inte gått igenom det själv.
Men yngre personer som Ulrika är svåra att hitta.
Jag förmedlar gärna mejlkontakter om ni säjer till.
Det verkar som jag slår rekord. Jag var 23 år när jag fick stroke, det är 7 år sen nu men jag har fortfarande symtom. Livet blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig - hann aldrig börja arbeta blev sjuk under studierna. Vore intressant att få kontakt med Ulrika från inlägget. Känner mig ensam ingen förstår riktigt.